blir så himla irriterad när folk säger "ååååh nu blir jag deprimerad" typ på grund av att tröjan dom ville ha var slutsåld, eller folk som säger att dom har anorexi för att dom vill gå ner i vikt och räknar kalorier. Eller personer som har bulimi och hetsäter för att dom åt en hel chipspåse själv en kväll, eller för att dom åt en hel portion mat när dom bara tänkt äta halva.Eller som en tjej i min klass sa för ett par år sen när samarbetet mellan min skola och lunchrestaurangen tvärs över gatqn tog slut, och vi då var tvungna att gå 500 meter till en annan skola för att äta: "hela skolan kommer bli anorektiker för ingen kommer orka gå ända dit!!"Eller folk som tydligen är bipolära för att ibland är dom glada och ibland är dom ledsna....Hah, eller min psykologilärare när vi pratade om människans grundläggande behov, näring, vatten, sömn osv. "Ja alla behöver ju äta. Ingen kan liksom låta bli att äta alls under en dag, förutom typ kinesiska munkar som fastar i flera dagar" haha men snälla. Då var väl jag en kinesisk munk då.Att folk har så himla dålig koll på psykisk ohälsa och vad det innebär. Skrämmande och ledsamt. En psykologilärare borde väl för tusan veta vad en ätstörning är? Då kan man ju inte uttrycka sig sådär. Men hur gör man för att nå ut till folk med information? Bloggar, kanske. Skriver till Aftonbladet? Ja om man vågade det. Något måste göras iallafall, det är inte ok att det är okej att slänga runt med ord som depression, anorexi, bipolär etc hur som helst, men fan för dig om du försöker prata om det på ett seriöst sätt. Då blir folk rädda och illa till mods. Och på något himla konstigt vänster har det ändå blivit inne att ha en diagnos, eller iallafall säga att man har en. Hur hände detta?
bort med tabun,
psykisk ohälsa,
Kommentera